Att en del vaccin kan ge bieffekter är välkänt. Omfattningen varierar det och är svårt på förhand veta storleken på biverkningarna hos en viss patient eftersom vi reagerar olika. Det är denna oro som gör att vaccinmotståndare, även kallade "antivaxxers", anser att vacciner osäkra och att de därför ska undvikas.
Frågar man dem är det inte ovanligt att deras oro utgår från uppfattningen om att mässlingvaccin orsakar autism hos barn, ett helt felaktigt påstående med mer än tjugo år på nacken.
Den felaktiga studien
I februari 1998 publicerade den ansedda tidningen the Lancet en förstudie som påstod att det fanns en länk mellan mässlingsvaccin och förekomsten av autism. Studien var genomförd av en läkar Andrew Wakefield vid Royal Free Hospital i London, och byggde på undersökningar av tolv barn (11 pojkar och en flicka) i åldrarna tre till tio år med utvecklingsstörning och vissa magproblem. De fick bland annat utstå smärtsam provtagning genom bland annat koloskopi (en kamera förs upp i ändtarmen) och ryggmärgsprov.
Studien fick mycket uppmärksamhet, men av fel anledning. Det anmärkningsvärda var nämligen inte bara att slutsatsen var fel, utan även hur den genomförts. Wakefield hade inte bara brutit mot etiska riktlinjer i samband med forskning på människor (och i synnerhet barn), utan han hade också struntat i grundläggande regler för att säkerställa grundläggande vetenskaplighet. Studien saknade exempelvis en kontrollgrupp att jämföra med. Antalet patienter var väldigt litet (bara 12 personer).
