Att en del vaccin kan ge bieffekter är välkänt. Omfattningen varierar det och är svårt på förhand veta storleken på biverkningarna hos en viss patient eftersom vi reagerar olika. Det är denna oro som gör att vaccinmotståndare, även kallade "antivaxxers", anser att vacciner osäkra och att de därför ska undvikas.

Frågar man dem är det inte ovanligt att deras oro utgår från uppfattningen om att mässlingvaccin orsakar autism hos barn, ett helt felaktigt påstående med mer än tjugo år på nacken.

Den felaktiga studien

I februari 1998 publicerade den ansedda tidningen the Lancet en förstudie som påstod att det fanns en länk mellan mässlingsvaccin och förekomsten av autism. Studien var genomförd av en läkar Andrew Wakefield vid Royal Free Hospital i London, och byggde på undersökningar av tolv barn (11 pojkar och en flicka) i åldrarna tre till tio år med utvecklingsstörning och vissa magproblem. De fick bland annat utstå smärtsam provtagning genom bland annat koloskopi (en kamera förs upp i ändtarmen) och ryggmärgsprov.

Artikeln i the Lancet.

Studien fick mycket uppmärksamhet, men av fel anledning. Det anmärkningsvärda var nämligen inte bara att slutsatsen var fel, utan även hur den genomförts. Wakefield hade inte bara brutit mot etiska riktlinjer i samband med forskning på människor (och i synnerhet barn), utan han hade också struntat i grundläggande regler för att säkerställa grundläggande vetenskaplighet. Studien saknade exempelvis en kontrollgrupp att jämföra med. Antalet patienter var väldigt litet (bara 12 personer).

Detta var bara några av de felaktigheter i studierna som kritikerna snabbt poängterade. Ingen förstod hur den hade kunnat passera The Lancets beryktat finmaskiga filter för att säkerställa att allt som publiceras är vetenskapligt korrekt.

Dessutom att den stödde sig på föräldrarnas uppfattningar snarare än vetenskapligt belagda fakta, något som faktiskt framgår redan i den första meningen. Föräldrarna i studien berättade hur deras autistiska barn hade utvecklats till synes normalt fram till dess att de fått sprutan med mässlingsvaccin. Den felaktiga slutsatsen var på sätt och vis begriplig. Föräldrar till barn med autism upptäcker ofta det vid den ålder som man ofta brukar ge barn mässlingssprutor, men deras misstag var att tro att det fanns ett samband (kausalitet) istället för att det helt enkelt bara sammanföll (korrelation).

Men eftersom studien trots allt publicerades i The Lancet antog media att den stämde och skrev stora rubriker som spred Wakefields grundlösa slutsats om att mässlingsvaccin kan ge autism till en bred publik. Redan i månad senare (mars 1998) slog en oberoende utredning fast att de inte kunde finna någon koppling. Men då var det för sent. Läkarmottagningar hade redan upplevt att föräldrarna var mindre villiga att vaccinera sina barn mot mässling än tidigare.

Under det kommande decenniet visade olika epidemiologiska studier det var omöjligt att hitta någon länk mellan mässlingsvaccinet och autism, men Wakefield stod likväl på sig. År 2004 publicerade Sunday Times en artikel där man kunde visa att Wakefield förändrat och förfalskat data på varenda en av de tolv patienterna för att stödja sin tes. Man kunde även visa att Royal Free Hospital stödde Wakefield i det längsta, och hur olika kontrollinstanser misslyckades med att utreda saken snabbt nog.

Det skulle ta tolv år (i februari 2010) innan The Lancet slutligen drog tillbaka artikeln. Vid det laget hade den brittiska läkarnämnden slagit fast att studien var felaktig och förbjudit Wakefield att praktisera som läkare, men samtidigt hade hans teorier fått ordentligt fäste. Det hjälpte liksom inte att det stod utom alla tvivel att studien var både både vetenskapligt och moraliskt tvivelaktig - Wakefield stod fortfarande på sig och hävdade att hela affären luktade konspiration lång väg för att han utmanade gängse uppfattningar. Han såg sig som en politisk dissident som blivit obekväm för att han sa sanningen.

En ny, större publik

Redan innan läkarnämnden förvisat Wakefield från att praktisera som läkare i Storbritannien hade han lämnat landet och flyttat till USA. Där umgicks han under många år med konspirationsteoretiker och vaccinmotståndare. Hans åsikter gav deras teorier om att man inte kan lita på läkemedelsföretagen (för att de bryr sig mer om pengar än om patienterna) en vetenskaplig inramning.

Samtidigt sammanföll det också med att antalet fall av barn som fick diagnosen autism ökade snabbt under 1990-talet och 2000-talet. Ökningen berodde till största delen till förbättrade metoder för att upptäcka autism hos barn och att begreppet för vad som ingår i autismspektrat breddades väsentligt under perioden.

Sammantaget passade det falska påståendet om att man inte kunde lita på vaccin in i det narrativ som den dåvarande presidentkandidaten Donald Trump förde fram (och forfarande för fram) om att förhålla sig skeptisk till stora företag och till institutioner som den amerikanska folkhälsomyndigheten Center for Decease Control (CDC). På en av de baler som hålls i Washington i samband med att en ny president svärs in hade Trump hörts säga att CDC var i behov av att skakas om.

Med en president som är öppet fientlig mot etablissemanget, har antivaxxarna fått luft under vingarna. Beväpnade med argument som låter som de är grundade i vetenskap och med hänvisning till att kopplingen faktiskt publiceras i The Lancet har antivaxx-rörelsen fått oförtjänt mycket uppmärksamhet. Sociala media har visat sig göra det lättare än någonsin att nå fler människor, och särskilt de som inte litar på traditionella media.

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Även om vaccinmotståndarna har samma fokus finns de skillnader i vilka argument de använder. Invändningarna kan delas in i fyra kategorier:

  • Förtroende: ifrågasättande av den vetenskapliga samfundet eller kring personlig säkerhet.
  • Alternativ: fokus på kemikalier i vacciner eller förespråkande av homeopatiska alternativ
  • Säkerhet: upplevda risker och oro över att vaccination är omoraliskt
  • Konspiration: att regeringen döljer information som vaccinmotståndargrupperna anser vara fakta

Vaccinmotståndare inte motståndskraftiga mot sjukdomar

I takt med att motståndet mot vaccinationer spridit sig har det fått konkreta hälsoeffekter. År 2000 deklarerade hälsomyndigheter att mässlingen var utrotad i USA. Trots att det förekom fall från andra länder blev det mycket få utbrott eftersom de allra flesta var vaccinerade mot mässling sedan tidig ålder. Men 2019 var bilden en annan. Med 1 282 fall i 32 delstater var det den högsta siffran sedan 1992, och tre fjärdedelar av dessa kunde kopplas till en utbrott i New York. De allra flesta som drabbats var inte vaccinerade.

De allra flesta i världen tror fortfarande att vaccin är viktigt att ge barn (92 %) och att det är säkert (93 %). Men siffrorna varierar. I Frankrike är 33 procent skeptiker. Det gör det svårt att uppnå den flockimmunitet man behöver för att stoppa spridningen av en epidemi eller en pandemi.

När världen väntar på ett vaccin mot covid-19 kan vaccinmotståndarna utgöra ett problem. För vad är poängen med ett vaccin om ingen tar det?

Ten health issues WHO will tackle this year
The world is facing multiple health challenges. Here are 10 of the issues that will demand attention from WHO and health partners in 2019.

Förra året listade WHO "vaccin-tvivel" som en av de tio viktigaste hälsofrågorna att hantera i landet. Det har till och med forskats på vad som gör människor till vaccinmotståndare, eller skeptiker. Förklaringen är att de överskattar sannolikheten för att något negativt ska hända, särskilt de som inträffar väldigt sällan.

Tips på argumentationsteknik

Världshälsoroganisationen WHO har publicerat en guide för hur man adresserar personer som inte tror på vacciner. Den innehåller många bra råd, men de tre viktigaste är kanske vad man ska tänka på när man ska bemöta argument från en högljudd vaccinmotståndare.

  1. Allmänheten är din publik, inte vaccinmotståndarna. Argumentera därefter.
  2. Sträva efter att korrigera innehållet och samtidigt att visa de tekniker som den högljudde använder.
  3. Målet är alltid att göra allmänheten mer motståndskraftig mot vaccinmotståndarnas uttalanden och berättande, samt att stödja de som tvekar i sin process att acceptera vaccin som något bra för hälsan.