En dag i slutet av mars för lite mer än två tusen år sedan fick en en ung judisk kvinna från staden Nasaret i dagens Israel, veta att hon var gravid - trots att hon fortfarande var oskuld! Och det är inte det enda märkvärdiga i den här historien. Inte nog med att hon fick veta det på själva den dag hennes ägg blev befruktade, den som berättade det för henne var en ängel som kallade sig Gabriel och han påstod dessutom att Gud var far till barnet och att det skulle bli en pojke.

Det är också anmärkningsvärt att kvinnan, som hette Maria, tycks ha accepterat det hon fick höra utan att ifrågasätta saken närmare eller att hennes man inte heller gjorde det. Hon var trolovad med en snickare vid namn Josef som uppenbarligen aldrig legat med sin käresta.

Nio månader senare, den 25:e december, föddes en liten pojke som fick namnet Jesus. Eftersom många människor menar att han verkligen var Guds son och inte Josefs son, kom man tre eller fyra sekler efter hans död på idén att man kanske borde högtidlighålla den dag när ängeln Gabriel berättat för Maria att hon blivit gravid eller bebådad, som man sa förr. Dagen blev sålunda känd som Maria bebådelsedag, eller "vårfrudagen" vilket är en försvenskning av att jungfru Maria kallats "Madonna" (vår fru) sedan medeltiden. Dessutom sammanföll dagen ofta med de första vårdagarna, vilket gjorde vårfrudagen till ett namn som var lätt att komma ihåg.

I slutet av 1800-talet, kommer en svensk på att "vårfru" låter ungefär som "våffla". Därför föds idén att fira Marie Bebådelsedag genom att äta våfflor vilket gjorde att dagen så småningom helt sonika blev mest känd som våffeldagen i Sverige.

Svårt faktagranska våffeldagen

Man behöver inte vara en van faktagranskare för att inse att berättelsen förefaller osannolik eftersom en stor mängd av uppgifterna kan ifrågasättas eller direkt avfärdas som osanna. Redan den inledande uppgiften om när detta ska ha skett, den 25:e mars, går att ifrågasätta eftersom uppgiften om att Jesus föddes den 25:e december är påhittad av kristna missionärer i Rom på 300-talet.

Låt oss därför bara konstatera att traditioner inte nödvändigtvis har koppling till fakta och verkliga händelser, utan ganska ofta är resultatet av folkliga uppfattningar under många, många år.