Ordet vulkan kommer från den italienska ön Vulcano, strax norr om Sicilien, som i sin tur är döpt efter Vulcanus, eldens och smedjekonstens gud i den romerska mytologin.

Vid ett vulkanutbrott tränger smälta bergarter (magma) samt aska och heta gaser upp ur jordens inre, med start 3000 kilometer under jordytan. Under varje vulkan finns en magmakammare där den flytande magman samlas innan den fortsätter att tränga uppåt. Precis som metall har bergarter en lägre densitet och större volym i flytande form, vilket förklarar varför magman strävar uppåt. När magman till slut når ytan och orsakar ett vulkanutbrott byter den namn till lava. Magman koagulerar så småningom när den kyls av vatten eller luft.

Vulkaner återfinns ofta där kontinentalplattorna separerar eller kolliderar, och de flesta vulkaner återfinns därför i havet. En del vulkaner uppstår också där de kontinentalplattorna är tunnare. Vulkaner uppstår vanligtvis inte där två plattor passerar varandra.