Offren i deckare är oproportionerligt ofta kvinnor och de har ofta förbluffande lite kläder på sig. Detta frossande i den nakna kvinnokroppen är alltså ett medvetet beslut från verkets upphovsmän, och kanske speglar det också hur vi ser på kvinnliga offer i allmänhet. Kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier sägs ofta ha sig själva att skylla, kvinnor som blir utsatta för våldtäkt får såväl sin klädstil som sina sexuella vanor ifrågasatta, och kvinnor som anmäler beskylls inte sällan för att vilja “sätta dit” mannen.
Författaren och journalisten Katarina Wennstam har engagerat sig för kvinnors rätt till upprättelse och för deras möjlighet att bli behandlade och betraktade som manliga offer. I det här avsnittet ger hon bland annat perspektiv på bilden av det kvinnliga offret i olika delar av samhället, på vad som krävs för att rättssystemet ska fungera som det var tänkt, på rätten till sin egen sexualitet, på den nyvaknade pappafeminismens incestuösa drag och på hur den amerikanska idén att män ska skydda sina döttrar också är ett exempel på en hederskultur vi sällan reflekterar över.
Wennstams Bokrekommendationer:
