Hannu Sarenström har under många år varit en av mina stora inspirationskällor för hur en trädgård ska utformas men också när det gäller det själsliga förhållandet till trädgården. Han ser sin egen trädgård som en verkstad för både växter och för att förstå vem man är. Han har skrivit många böcker på ämnet och den senaste Det nya trädgårdslandet : om att odla grönsaker, blommor och sig själv är lika inspirerande som de andra.
I det här entusiastiska avsnittet diskuterar vi varför Sarenström anser att man inte ska använda sig av någon trädgårdsbok under sitt första år med trädgård, om vikten av att vara naiv när man planterar samt varför man aldrig ska ifrågasätta någon annans bild av vad deras trädgård kan bli. Vi pratar också om varför kärleken till vita blommor är en övergående fas och lyckan av att få regregera till barndomens färgsprakande blomsterblandningar när man blir äldre och inser att trädgårdsarbete måste få vara frånkopplat prestationskraven. Dessutom: om varför Sarenstam aldrig fryser in bär, att vara beroende av skönhet och varför han aldrig vill bli färdig.
