Begreppet höger och vänster i politiken uppkom efter den franska revolutionen i slutet av 1700-talet och var en bokstavlig beskrivning av vem som satt var i det franska parlamentet. De som satt till höger om talmannen stödde de gamla institutionerna. De ville bevara den rådande samhällsstrukturen med sin tydliga klassindelning och slog vakt om traditionerna. De som satt till vänster ifrågasatte hur samhället var organiserat. De eftersträvade mer frihet, jämlikhet och broderskap för medborgarna.
Eftersom den franska revolutionen var den första bland många liknande politiska omvälvningar i Europa fungerade den som en förebild. När representanter för arbetarrörelserna tog plats i de nationella parlamenten började de beskriva sig själva som sina franska förebilder. De konservativa partiernas idéer och representanter beskrevs som “höger” och de progressiva krafterna betecknade sig själva som “vänster”.
