I många länder firas nationaldagen på det datum då landet blev självständigt eller när grundlagen undertecknades. Så är exempelvis fallet i Norge där grundlagen slogs fast den 17:e maj 1814 och USA där man enades om grundlagen den 4:e juli 1776. (Det gäller även Danmark som saknar nationaldag men som firar grundlagsdag den 5:e juni.) Det kan också vara som i Frankrike där man både firar att Bastiljen i Paris stormades på denna dag 1789, vilket visade sig bli en vändpunkt i den franska revolutionen, och att det franska folket enades på samma dag, ett år senare. Sveriges historia är som bekant fredligare. Landet har aldrig varit ockuperat vilket gör att det inte heller finns någon frigörelsedag att fira.

I början av 1890-talet väcktes emellertid frågan om en svensk nationaldag, inte minst med inspiration från våra grannländer Danmark och Norge. Frågan om datum avgjordes av en slump, eftersom Skansens grundare Artur Hazelius arrangerade en vårfest den 5:e juni, vilken han kallade för en ”nationalfest till firande av våra historiska minnen imorgon tisdag den 6 juni”. Den 6 juni inföll på Gustavsdagen, årsdagen av Gustav Vasas val till Sveriges kung 1523 och 1809 års författning. Dagen firades som namnsdag av alla som hette Gustav men var i övrigt ingen firad dag.

En orsak till att den svenska nationaldagen inte firats med samma intensitet som exempelvis i Norge kan bero på att den historiska kopplingen är vag. Danskarnas förhållningssätt till sin grundlagsdag är likaledes vag och firas inte heller i samma utsträckning som länder som manifesterar att de frigjort sig ockupationsmakters bojor.

Prins Carl Philip och prinsessan Sofia öppnar Kungliga slottet med anledning av Sveriges nationaldag 2019. Arkivfoto: Jessica Gow / TT

Sedan dagen blivit helgdag har nya traditioner uppstått. I många kommuner hålls ceremonier i stadshusen för de som blivit svenska medborgare under året som gått, och i Stockholm har allmänheten gratis tillträde till det kungliga slottet.

Foto på flaggorna: Janerik Henriksson / TT